Graviditet
23 November 2011
Jag har inte skrivit något om graviditeten innan. Tänkte att det kunde vara dags att knåpa ner lite av mina tankar och funderingar. Kanske konstiga tankar men detta är det jag går och funderar på och är orolig för nu. Enligt gravid appen jag har på min mobil är det nu 70 dagar kvar till BF.
70 DAGAR!
OMG var tog denna tiden vägen? Jag har tyckt länge att det gått långsamt men när vi kom under 100 dagar har det bara rusat iväg. Lite smått nervöst och jag känner att jag inte hinner med. Mitt kontrollbehov ställer till det för jag hinner inte med vad jag ska.
Har börjat på babyrummet med hjälp av mina föräldrar. A har andra projekt på gång så vill inte att han ska lägga en massa tid där nu. Det går långsamt för jag orkar och hinner typ inget. Irriterande när man är van vid att fixa o greja mycket. Nu orkar jag inte det och min kropp klarar inte av det heller för den delen.
Mycket som ska planeras och fixas nu. Jag vet att det inte är hela världen att det inte är klart när bebisen kommer men jag känner att jag vill det så jag kan ha full fokus på vår lilla familj i början. Jag vill inte flänga iväg och handla en massa i panik sen när h*n är här. Jag vill att jag o A ska ha en bra första tid och inte behöva köra iväg och köpa en massa saker som vi kunde fixat innan.
Sjuk känsla o skriva vår lilla familj.... Så ofattbart! Något vi har önskat så länge kommer förhoppningsvis att inträffa inom en snar framtid. Kan inte fatta det. Och det gör man väl inte fören man står där med knytet i händerna heller.
Oro
Förlossningen har jag accepterat att den kommer oavsett om jag vill eller inte så det är bara att gilla läget. Tänker att jag får ta det som det kommer för det är inget jag kan kontrollera. Finns därför ingen ide att lägga ner en massa energi på att fundera på hur den kommer att bli. Jag har däremot läst mycket så jag vet vad som kan hända och varför. Vill vara så pass förberedda så jag förstår varför.
Det jag oroar mig mest för är om man får fullfölja graviditeten eller inte. Är rädd att något händer fast jag känner inom mig att allt kommer att gå bra så jag försöker slå bort tanken.
Är barnet friskt?
Är det inte det så får man ta det som man kommer, min högsta önskan är givetvis att allt är bra men om det skulle inträffa något oväntat får man ta det då. Även detta är något jag måste intala mig att allt är bra för att dessa 70 dagarna inte ska bli vansinnigt långa.
Är A hemma när det är dags? Hinner han hem?
Hemsk tanke att han inte skulle vara med. Men eftersom han jobbar som han gör är inte tanken helt obefogad. Har för säkerhets skull förberett mamma på att hon kanske får följa med om nu inte A skulle hinna hem. Men varför skulle han inte det? Sannolikheten att det skulle gå så vansinnigt fort är ju inte så stor. Hoppas att han är planerad i närområdet när det börjar närma sig. Är dock inget han kan kontrollera nu eftersom det ändras hela tiden.
Sen kommer nästa fundering.
Hur ska A reagera? Är han förberedd på detta?
Jag gör vad kan innan men jag vet ju inte om han gör det. Har börjat prata lite om vad han vill och inte vill. Vad han mäktar med. Han har svårt för blod så jag är ju rädd att han durar av. Men han säger att det bara är när det är hans men det återstår ju att se ;)
5 December 2011
Tiden springer fortfarande iväg. Mycket som händer och mycket jag känner. Vikarien (Maria) har äntligen börjat! Känns skönt att ha någon som hjälper mig och att vi förhoppningsvis kan få undan en del som stressar mig.
Bäsingen är i full gång. Har svårt att äta och det buffas och bökas mycket just nu. Aningen obekvämt kan man väl säga.... Men samtidigt jätte skönt för då vet man att h*n lever.
Just nu funderar jag mycket kring vem det är jag har i min mage. Pojke eller flicka?
Mår den bra?
Kommer detta att gå bra?
Blir det en Torgny eller Elsa-Flo?
Kan berätta mer om namnen vid ett senare tillfälle.....
Enligt min app så är det 58 dagar kvar!
58 dagar känns som att det kommer att springa iväg!
Undras tro om jag går över eller ej. Ska bli spännande och se =D
12 December 2011
Idag är det första dagen jag har känt att det har varit riktigt tungt... Både o komma upp, få på sig alla kläder, ta sig till jobbet och orka en hel dag. Mer och mer sammandragningar som börjar kännas mer rejäla. Det är nu man undrar lite hur det kommer kännas på förlossningen. Men det tar vi då.
Otroligt bollig mage har jag fått med. Det märks att det går fort nu. Och att det inte är långt kvar. Hade svårt att sitta på mötet i eftermiddag. Bäsingen var så aktiv och bökade o grejade i stort sett hela tiden. Mår väldigt illa när den håller på så. Nu är det inte så mycket mer möten innan jag slutar. Skönt är väl det.
Har känt mig stressad av att Maria har börjat. Det slog mig att nu är det inte långt kvar. Fast de senaste dagarna har det känts bra och jag ser mer och mer fram emot att få vara ledig och vila upp mig inför det stora äventyret som väntar. Fast skrämmande ändå...
Jag har inte skrivit något om graviditeten innan. Tänkte att det kunde vara dags att knåpa ner lite av mina tankar och funderingar. Kanske konstiga tankar men detta är det jag går och funderar på och är orolig för nu. Enligt gravid appen jag har på min mobil är det nu 70 dagar kvar till BF.
70 DAGAR!
OMG var tog denna tiden vägen? Jag har tyckt länge att det gått långsamt men när vi kom under 100 dagar har det bara rusat iväg. Lite smått nervöst och jag känner att jag inte hinner med. Mitt kontrollbehov ställer till det för jag hinner inte med vad jag ska.
Har börjat på babyrummet med hjälp av mina föräldrar. A har andra projekt på gång så vill inte att han ska lägga en massa tid där nu. Det går långsamt för jag orkar och hinner typ inget. Irriterande när man är van vid att fixa o greja mycket. Nu orkar jag inte det och min kropp klarar inte av det heller för den delen.
Mycket som ska planeras och fixas nu. Jag vet att det inte är hela världen att det inte är klart när bebisen kommer men jag känner att jag vill det så jag kan ha full fokus på vår lilla familj i början. Jag vill inte flänga iväg och handla en massa i panik sen när h*n är här. Jag vill att jag o A ska ha en bra första tid och inte behöva köra iväg och köpa en massa saker som vi kunde fixat innan.
Sjuk känsla o skriva vår lilla familj.... Så ofattbart! Något vi har önskat så länge kommer förhoppningsvis att inträffa inom en snar framtid. Kan inte fatta det. Och det gör man väl inte fören man står där med knytet i händerna heller.
Oro
Förlossningen har jag accepterat att den kommer oavsett om jag vill eller inte så det är bara att gilla läget. Tänker att jag får ta det som det kommer för det är inget jag kan kontrollera. Finns därför ingen ide att lägga ner en massa energi på att fundera på hur den kommer att bli. Jag har däremot läst mycket så jag vet vad som kan hända och varför. Vill vara så pass förberedda så jag förstår varför.
Det jag oroar mig mest för är om man får fullfölja graviditeten eller inte. Är rädd att något händer fast jag känner inom mig att allt kommer att gå bra så jag försöker slå bort tanken.
Är barnet friskt?
Är det inte det så får man ta det som man kommer, min högsta önskan är givetvis att allt är bra men om det skulle inträffa något oväntat får man ta det då. Även detta är något jag måste intala mig att allt är bra för att dessa 70 dagarna inte ska bli vansinnigt långa.
Är A hemma när det är dags? Hinner han hem?
Hemsk tanke att han inte skulle vara med. Men eftersom han jobbar som han gör är inte tanken helt obefogad. Har för säkerhets skull förberett mamma på att hon kanske får följa med om nu inte A skulle hinna hem. Men varför skulle han inte det? Sannolikheten att det skulle gå så vansinnigt fort är ju inte så stor. Hoppas att han är planerad i närområdet när det börjar närma sig. Är dock inget han kan kontrollera nu eftersom det ändras hela tiden.
Sen kommer nästa fundering.
Hur ska A reagera? Är han förberedd på detta?
Jag gör vad kan innan men jag vet ju inte om han gör det. Har börjat prata lite om vad han vill och inte vill. Vad han mäktar med. Han har svårt för blod så jag är ju rädd att han durar av. Men han säger att det bara är när det är hans men det återstår ju att se ;)
5 December 2011
Tiden springer fortfarande iväg. Mycket som händer och mycket jag känner. Vikarien (Maria) har äntligen börjat! Känns skönt att ha någon som hjälper mig och att vi förhoppningsvis kan få undan en del som stressar mig.
Bäsingen är i full gång. Har svårt att äta och det buffas och bökas mycket just nu. Aningen obekvämt kan man väl säga.... Men samtidigt jätte skönt för då vet man att h*n lever.
Just nu funderar jag mycket kring vem det är jag har i min mage. Pojke eller flicka?
Mår den bra?
Kommer detta att gå bra?
Blir det en Torgny eller Elsa-Flo?
Kan berätta mer om namnen vid ett senare tillfälle.....
Enligt min app så är det 58 dagar kvar!
58 dagar känns som att det kommer att springa iväg!
Undras tro om jag går över eller ej. Ska bli spännande och se =D
12 December 2011
Idag är det första dagen jag har känt att det har varit riktigt tungt... Både o komma upp, få på sig alla kläder, ta sig till jobbet och orka en hel dag. Mer och mer sammandragningar som börjar kännas mer rejäla. Det är nu man undrar lite hur det kommer kännas på förlossningen. Men det tar vi då.
Otroligt bollig mage har jag fått med. Det märks att det går fort nu. Och att det inte är långt kvar. Hade svårt att sitta på mötet i eftermiddag. Bäsingen var så aktiv och bökade o grejade i stort sett hela tiden. Mår väldigt illa när den håller på så. Nu är det inte så mycket mer möten innan jag slutar. Skönt är väl det.
Har känt mig stressad av att Maria har börjat. Det slog mig att nu är det inte långt kvar. Fast de senaste dagarna har det känts bra och jag ser mer och mer fram emot att få vara ledig och vila upp mig inför det stora äventyret som väntar. Fast skrämmande ändå...
Snö!
Så nu behagar snön att komma.... Typiskt, trodde vi skulle få vår direkt i stället men icke...
Jaja hoppas att det inte blir kaos bara men det skulle jag inte tro.
Noll aktivitet här!
Jaja hoppas att det inte blir kaos bara men det skulle jag inte tro.
Noll aktivitet här!